Nu är vi igång med bloggen igen. Eftersom jag varit i Turkiet på projektmöte har det blivit lite si och så med bloggandet.
Denna vecka skriver jag och berättar lite om resan och mötet.
Vi startade från ett mulet och grått Karlstad(+1C) söndag morgon 05.30.
.
Vi anlände till Adana som ligger i södra Turkiet 22.30. Där var det 21C och klar himmel.
Väcktes av böneutrop klockan fem på morgonen.
Första dagen fick vi vara med när man firade Childrens day på vår värdskola.
Uppvisning av folkdanser och shower på skolgården. Slutade med en dans på skolgården där lärare, elever och vi deltog.
De
firade att Mustafa Kemal Ataturk lyckades ena Turkiet till ett land den 23 april 1920
Vi besökte skolan, 2000 elever, ca 25-28 elever/klass. Klasserna läser omlott för att få plats. 7.30-12.30 och en senare schemaläggning. Ingen lunch behövs eftersom alla barnen äter den hemma efter eller före skolan. Mer läxor och mindre tid i skolan p.g.a. platsbrist.
Vi besökte flera klasser och de hade presenter till oss alla! Barnen hade dekorerat skolan jättefint!
Vi blev bjudna på god lunch som hade lagats av en föräldragrupp som även deltog på andra sätt i skolan och satt med i någon typ av skolråd.
Nästa dag var det dags för utbildningsministeriet. Där fick vi sitta i ett fint rum med en tavla föreställande Turkiet som hela världen. Ataturk finns överallt på bild. Presenter överlämnades och de tackade för att vi var där och att vi tillsammans måste hjälpas åt så att vi räddar vattnet i framtiden. Skoldirektören överlämnade ett glas och gjorde en koppling till Sverige (glas). Glaset skulle symbolisera vikten av att kunna använda vattnet om och om igen. Vi blev bjudna på te. De odlade grönsaker och blommor på ett område utanför ministeriet och de visade oss gärna att de odlade; tomat, lök, paprika, solrosor, squash mm. Sen blev det bil till borgmästaren som bjuder på te såklart. Tackar även han för att vi visar intresse för en viktig fråga.
Åker vidare i buss till staden reningsverk, vi trodde lunch. Långt ut från stadens centrum. Såg mycket fint på vägen dit bla snötyngda berg i bakgrunden, fin bro och kullar.
Berättar att de på sommaren tar smältvattnet från bergen, På vintern försörjer de sig med hjälp av regnvattnet. De har ett mycket rent vatten som de regelbundet testar kvaliteten på. Transporteras till staden i underjordiska pipelines. Vatten förvaras i två gigantiska vattenreservoarer på 35 meters djup. På detta sätt skyddar man vattnet från att bli varmt på sommaren. Sommaren här har temp. 40-45 graderi Adana. Fotograf och filmare följde med oss hela tiden.
En fantastiskt vacker moské hann vi också besöka..
Då fick vi ta av oss skorna och sätta på oss schalett.
Vi hade även en del möten där vi pratade om vad vi gjort och ska göra framöver i projektet. Bl.a har eleverna i de lägra klasserna tagit fram vatten-ord som ska användas i ett Menory. Varje land skriver sina ord på sitt eget språk och engelska. Dessutom har de tagit fram passande bilder. De äldre eleverna har frågor till ett frågespel om vatten. De har även översatt frågorna från sitt lands språk till engelska. Spelplanen har bilden av Europa och man förflyttar sig mellan de sex deltagarländerna.
De sista dagarna: Packar för resa till Cappadoccia. Taurusbergen skymtar i horisonten. Åker vidare till en liten by. Där mötte vi vår guide som följde oss runt på rutten. Vi gick ner i underjordiska grottor som huggits ut. Mjuk, lätt sten som är en blandning av lava och regnvatten. De kristna gömde sig där undan romarna på 100- talet. Där fanns rum i olika storlek, ju större familj ju större rum blev man tilldelad. Vinkällare, kök, kyrkorum mm. Smala tunnlar. Rund sten fungerade som både dörr och kvarn.
Lunch under jord=jättekallt.
Vi åkte vidare till en plats med magnifik utsikt.
Sedan kom vi till Mustafa Pasha, en av de äldsta städerna i Anatollien där greker och turkar har levt sida vid sida. Om man betalade skatt till staden fick man ha sin egen tro i fred. Världens första kända handelsplats.
Sist men inte minst måste jag säga att all mat vi fick smakade jättebra, inte minst Adana-kebab. Den kan man bara få i Adana så jag får väl försöka ta mig dit igen.
Lisbeth